Eftersom det snart dyker upp ett nytt liv i vår familj kommer jag att uppdatera denna blogg och fortsätta på ny adress för att göra det lite finare nu när det kommer att fokuseras på denna lilla varelse och finare foton (som jag tyvärr glömt av ett tag). Så varsegoda och följ mig på annejeppsson.tumblr.com

Vecka 38+0 är kommen med en smärre förkylning och ett stort trött leende.

Jag sitter nyvaken i köket trots en timmes frukost till morgonpasset och funderar över livet. Det är finurligt hur kroppen påverkas av alla hormoner som stiger i kroppen just nu. Då det är 13 dagar kvar till planerat BF har jag läst att det inte är ovanligt att stress, trötthet och stigande hormonnivåer ställer till det lite i kroppen för oss kvinnor.

Jag drabbas emellan åt av ledsamhet som varar i si sådär 10 minuter varannan dag. Det är en konstig känsla som gör att jag är superledsen och gråter i ca 10 minuter för att där efter vara tömd på tårar, tömd på sorg för att sedan vara som vanligt, glad och på topp igen. Så länge det är så här få minuter det pågår kan jag tolerera det. Samtidigt förstår jag också att det är hormonerna som spökar och inget annat som är roten till gråten. Jag har aldrig tidigare i mitt liv haft små mini-downperioder likt dessa 10 minuters sorgestunder vilket känns skönt att veta om mitt uppe i all tumult och när det väl sker.

Förutom dessa små gråtinslag i vardagen mår jag ganska så bra just nu. Att vara gravid är som sagt ändå en fantastisk upplevelse, förstå mig rätt. Det är bara mycket känslor som virvlar runt i kroppen och i huvudet under en 9 månader lång period när kroppen ställer in sig på att skapa ett barn och förbereda föräldern inför det nya livet som komma skall när 9 månader är över. Alla tacklar vi sådana omorganisationer och justeringar på olika sätt och om jag skall räkna i stora drag, har jag haft 8 toppenmånader av 9. Bara för att det regnar en dag på en sommar, är inte sommaren dålig för det. Och lite så har graviditeten varit.

Bara för att jag haft stora kval över hur mycket jag ätit och hur extra hungrig jag har varit samt hur stor min kropp har blivit i denna transformation, har det inte befläckat min graviditet. Jag har ett liv inuti mig, ett litet litet liv, det finaste av liv som skapades av Jonas och min kärlek. Och hur kan man ogilla det? Precis tvärt om. Hormoner och gravidkilon kan stå där och skrika i ett hörn, för i andra hörnet står bebis och ropar hej och ser fram emot vårt första möte. Liksom, hurra, hur stort och hur fantastiskt är inte det? Samtidigt som jag vissa dagar tänkt på vikten, mått dåligt över den har jag 6 andra dagar till skillnad mått toppen, visat gravidmagen, gullat med tanken på bebisfötter och längtat sönder mig efter Solveig.

Slutet gott, allting gott.

Just nu i väntans tider spånar jag på hur vi kan göra lägenheten finare inför nedsläppet.
Vi väntar fortfarande på Norrgavelsoffan som vi beställde för drygt 4 veckor sedan. Det skulle ta i regel 6-8 veckor för att få den hemlevererad så vi har väl runt 3-4 veckors väntan kvar tills vi kan ställa in den i vardagsrummet och ändra om. Till soffans ankomst skall vi även ha hunnit inhandla tre eller två furuskåp IVAR från IKEA. Just nu är samtliga skåp slut på samtliga varuhus eftersom det varit problem med produktionen i fabrikerna har vi fått höra. Så även på dessa skåp väntar vi otåligt.

Samtidigt som vi väntar och väntar på många ting just nu, spånar jag i väg på hur vi skulle kunna göra om köket. Lisa och Max, våra vänner som bor i en nästan lika dan lägenhet i huset bredvid oss har börjat göra om sitt kök så som vi tidigare spånat på Jonas och jag. Vi funderade på att fräsa och skapa nya skåpsluckor i MDF för att sedan måla dem. På så sätt gör man om ett kök relativt billigt och lätt. I en av de senaste upplagorna av Gård och Torp får man även denna metod förklarat. Där visar dem på hur de med MDF skivor, fräs och ursprungliga stommar, gjort om ett kök.

Jag har med hjälp av Illustrator skissat fram detta förslag:

 Jag har alltid gillat mindre luckor i 30-tals kök och tänkte att det skulle bli fint hos oss istället för att behålla den ursprungliga formen av vårt trista Marbodalkök som har liggande luckor högst upp och stående skåpluckor nedtill. För tillfället är de liggande skåpen högst upp på köket dö-yta som sväljer föremål som man sällan eller nästan aldrig kan eller vill ta ner då man påkar i köket. Detta skulle jag vilja ändra så att köksluckorna går hela vägen upp över dessa luckor så att man kan se vad som finns där direkt när man öppnar köksskåpen. Jag har även fogat in ett finare galler över kylskåpet i kryssmönstrad perforerad plåt som man ofta hittar i gamla kök från 30-talet och framåt där det är ventiler eller behöver släppas genom lite luft.

Då den enda bilden som finns på vårt kök sedan mäklarannonsen ej är fotograferad rakt framifrån fick jag utgå från lägenheten som är till salu ovanför oss. Vårt kök såg vid inflytt ut likt nedan. Det vi har ändrat är handtagen, målat kakelfogen svart samt målat väggarna med en grå bröstning med list.

Lägenheten ovanför oss som är till salu har ett supertrist kök med den fulaste sortens svart kakel. Men för att kunna spåna fram hur vi skulle kunna göra om vår kök med endast lite nya skåpluckor och nya handtag fick jag använda mig av denna bild och photoshoppa fram ett någerlunda resultat.

Mitt resultat blev likt nedan. Mindre luckor nedtill ovanför diskbänken och högre ovanför. Fina snabelhandtag och äldre draghandtag till lådornas luckor. Se nedan och ha i åtanke att photoshop inte är världens bästa program att använda när man vill skissa på kök. Jag har helt enkelt klippt och klistrat mig fram till en prototyp.

Lånar en gravidlista från Elsa Billgren och Underbara Clara. Känner att det är viktigt att skriva ner allt man känner inför vad som komma skall så att man kan se tillbaka på både bra och dåliga perioder som inträffat under dessa 40 veckor.

När blir du mamma?
✰ Den 1.e februari är det sagt från barnmorskan. Först hade vi fått ett datum på 15.e januari som nu är förbi men det visade sig att bebisen var lite mindre än vad vi väntat och yngre vilket gjorde att datumet för förlossningen flyttades fram till den 1.e februari istället. Älskar att det blir i vintertid som bebis kommer ut. Skönt att få tid på sig att landa och rätta upp sin omtumlade gravidkropp innan hetta och sommarvärmen kommer. 

Var graviditeten planerad?
✰ Det var den! Det gick på första försöket trots min oregelbundna mens som aldrig kommer när den ska. Minsta lilla oro eller stress flyttar den flera veckor frammåt.

När berättade du om graviditeten?
✰ Eftersom vi trodde att vi var i vecka 12 när vi berättade då vi fått reda på att bebis var äldre än vad den var berättade vi nog egentligen i vecka 10.

Hur många barn vill du ha?
✰ Jag drömmer om en stor familj och hade gärna hunnit med att bli trebarnsmamma. Men det får framtiden utvisa. Det kanske helt enkelt gör för ont och räcker med 2. 

Tätt ihop eller långt isär?
✰ Mitt emellan. Känner att jag i mina 30+ år inte har så lång tid på mig att skaffa flera barn. Så kanske nästa får komma 2018 då Solis är 2 eller liknande.

Har du oroat dig mycket under graviditeten?
✰ Om ni kan tro att jag har. Oroade mig att bebis inte levde innan vi var på ultraljud. Grät floder på britsen när jag fick se ett hjärta och två små sprattlande fötter på skärmen. Har oroat mig för blödningarna efter förlossningen, mest för att binda är förskräckligt obekvämt och för att jag vill kunna bli så *vanlig så nära inpå som jag kan. Oroar mig för förlossningssmärtorna och hur jag kommer att klara av det. Tänker att jag skall kombinera Dykmetoden och Starwars och leta mig innåt och hitta kraften. haha.

Hur har graviditeten känts hittills?
✰ Jättebra förutom oron och fokusen på vikten som har varit det största problemet. Förutom det har jag haft en superbra graviditet. Inte mått illa, haft foglossning 2 veckor av 38 och slogs av huvudvärk lite sådär ibland i början. Hemskt överkomligt!

Gillar du att vara gravid?
✰ Både och. Gillar att känna sparkar och att jag har ett mirakel i mig. Ogillar att jag bryr mig om min vikt, mitt utseende och att oron sätter spår i mig. 

Ska ni ta reda på vilket biologiskt kön det blir?
✰ Vi har vid två tillfällen fått reda på att det högst troligt är en flicka. Så vi förväntar oss det. Försöker dock tänka att det kan komma ut något helt annat och att det också såklart är OK.

Hur tänker du kring förlossning?
✰ Vissa dagar tänker jag endast på hur det kommer att vara, andra dagar tänker jag inte på det alls. Just nu har jag släppt det lite för att slippa oroa mig. Jag hoppas jag kan tillämpa dykmetoden i kombination med starwars. Förlitar mig på kraften. 

Hur tänker du kring första bebistiden?
✰ Ser framemot att få pussa på hennes fötter, gå promenader, bara ligga i sängen med Solveig och Jonas och drömma oss bort i vår lilla bubbla. Ta hand om allt svårt som komma skall med Jonas, kämpa och samtidigt mysa tillsammans. Ser framför mig tårarna då Jonas håller vårt kärleksbarn i sin famn. Kan inte riktigt tänka mig något finare just nu.

Har ni bestämt namnen sedan innan?
✰ Ja det har vi. Om det nu blir en Solveig kommer hon att få heta Solveig Vera Mariann Sundwall Jeppsson. Många namn. Solveig för att vi tycker om det, Vera efter min mormor och Mariann efter Jonas farmor. 

Men som sagt kan det komma ut en Gunnar och då får vi väl helt enkelt tänka om angående namn!

Allt som allt kommer det komma ut det finaste barnet någonsin skapat, det är jag säker på.

V 38 av graviditeten är påbörjad och det är enligt min ständiga följeslagare Gravid och Baby-appen endast 18 dagar kvar till BF.

Just idag har jag äntligen fått sova mellan tolv i natt och sju på morgonen. Mina nätter och nattsömn är för tillfället helt ur balans vilket gör att hela mitt liv är ur balans. Jag antar att Jonas inte alls snarkar mer än vanligt (även om det känns som att Jonas svalt en trombon) utan att det är jag som inte sover lika djupt längre pga ett huvud fullt av känslor, förlossningsoro samt med en svullen kropp full av vätska och hormoner.

För tillfället går jag runt med ett handledsstöd på höger hand för att minska de domningarna som uppstår under natten. Skattar mig dock samtidigt väldigt lycklig över att jag lyckats få gravidkrämpor så sent som i 9.e månaden och inte tidigare om man räknar bort små stunder av foglossning och huvudvärk.

Samtidigt som förlossningen närmar sig med stormsteg växer min oro och min känslomässiga storm inombords över allt som komma skall. Samtidigt som jag mest av allt ser fram emot att Jonas och jag skall bli tre, får allt prat om komplikationer och allt negativt som kommer med en BF, mig att drunkna i känslor. Jag har svårt att kontrollera mina hormonella gråtattacker och skattat mig åter igen lycklig över att ha en Jonas som kramar mig och ligger bredvid mig tills mina känslostormar gått över. Han är min klippa, mitt hjärta och min trygga famn som jämt är där att rädda mig när jag faller ner i hormonträsket.

Vi var i all storm även på vår första föräldragrupp igår och lyssnade på en barnmorska som talade om tiden efter förlossningen. Allt var så himla definitivt enligt henne samtidigt som hon försökte lägga upp alla komplikationer med en förlossning lite klämkäckt. Enligt barnmorskan som var runt 60+ skulle minst två av oss kvinnor i gruppen bli deprimerade efter förlossningen och skulle därför med stor sannolikhet endast bli bättre med professionell hjälp av terapeut och psykolog. Vi skulle alla få bristningar under förlossningen, behöva sys, få dagar av panik över att barnet ej slutar gråta när vi kommit hem, ha ett helvetesdygn av förlossning osv osv. På toppen av allt hör min fina mamma av sig under gårdagskvällen och frågar hur kursen gått (i all vänlighet). Jag berättar att vi pratat i stora drag om tiden efter förlossningen varav mamma undrar om de berättat om saker som tex "avslaget" dvs den blödning som sker för kvinnan efter förlossningen och håller i sig i ca 6-8 veckor. Denna nya information i kombination med förlossningsoroni och informationen av barnmorskan satte mig i panik och gjorde att jag drabbades av storgråten (igen). För att inte glömma att nämna att jag natten till i går knappt sovit någonting.  Ingen hade nämnt detta om veckolånga blödningar efter förlossningen utan pratade endast om kraftiga blödningar 2-3 dagar efter BF. All denna nya information blev helt enkelt bara för mycket för mitt arma gravidpsyke och jag brast i gråt.

Jag förstår självklart att det är bra att veta om det som sker i kroppen samt det som händer där hemma när man väl lämnat sjukhusbubblan men anser också att barnmorskan och många andra fokuserar och berättar för tillfället om allt annat utom miraklet som faktiskt kommer till och sker i samband med förlossningen. Det känns lite som att man i slutet av graviditeten fokuserar på allt som kan och Bör gå fel och där folk i sista sekund kommer på sig själv med att säga "och just det ni skall ju få ett barn också, det är ju också kul". Det är nästan som att jag förväntar mig att jag skall gå in i en deppresion, spricka från rumpan och framåt, ligga och våndas i en vecka i kraftiga förlossningssmärtor och blöda i 4 månader där efter.

Inte konstigt att jag just nu är lite nere i omgångar och allmänt känslomässigt utmattad. Allt snurrar i huvudet och jag blir utslagen av att ständigt ha en dålig nattsömn och för mycket tankar i huvudet. Sömn och prat med Jonas verkar vara bästa medicinen just nu och strax påbörjas det nya äventyret med mig, Jonas och Solveig.  Som vi tre skall umgås, jobba och njuta av att leva ihop på allra bästa sätt. Och jag börjar sakta men säkert förstå vad som skrivs på nätet, i böcker och på appar om att man som gravid kvinna är trött och less på graviditeten de sista veckorna. Magen kan gärna stanna där den är då den för tillfället inte stör mig det minsta. Det som jag är trött på just nu är att ständigt vara orolig över all information som nu berättas för mig. Jag vill bli mig själv igen men med en bebis på armen. Jag vill få tillbaka en kropp som för tillfället är till låns och jag vill äntligen påbörja det nya äventyret med Jonas och med oss utan oro för hur ont det skall göra och för komplikationer som kan uppstå.

Och för att ni som läser detta inte själva skall få ont i magen kan det vara bra att pointera ut att jag använder detta forum och denna blogg för att själv sortera ut och mentalt rensa mitt huvud ibland. Jag kan med hjälp av bloggen i framtiden inför nästa förlossning läsa vad jag tidigare upplevt och på så sätt visa mig själv att jag inte är ensam i att känna som jag gör. Texten och bloggen blir på så vis likt en mental dagbok för mig att gå tillbaka till för att få lite självhjälp av den person som känner mig bäst. Dvs Jag,

Hörrni! Hörrni!

Nu är vecka 37 kommen närmare bestämt 36+3. Jisses alltså, jag, höggravid, vem hade trott.

I gravidappen på mobilen räknas min graviditet nu som fullgången och Solveig kan komma när som helst. De säger att de flesta förlossningar sker mellan vecka 37 och 41 vilket är just där jag befinner mig. Det roliga att tänka är också att det helt enkelt kan komma ut en pojke istället och att barnmorskorna sett helt fel på ultraljudet. Samtidigt som det är konstigt att tänka så, är det fullt naturligt om det kommer ut en pojke istället för en flicka eftersom de aldrig kan säga 100% säkert efter ultraljudskontrollerna.

Hemma har vi nu fått det mesta klart. Barnvagnen är renoverad och har fått ny sufflett, ny dyna, nytt innertyg och skall endast på däcken samt underredet polerat. Där efter klar.  Vi har en bilbarnstol i bilen som är inkopplad och redo. Vi har köpt badbalja, skötbädd till tvättmaskinen till vilken jag sytt ett nytt överdrag, spjälsängen är nybäddad och redo och till även den har jag sytt ett spjälsängsskydd som vi satt upp. Förlossningsväskan är så gott som packad och står redo om i fall att vi behöver åka in till BB. Ut över det inhandlade vi lite extra kläder samt en fin mössa när vi var i Köpenhamn under mellandagarna. På Illum Bolighus i Köpenhamn hade de dem finaste av barnkläder och barnleksaker. Hade velat köpa med sig allt av Fern living som har dem mest drömska av färger i sitt sortiment.

Oron över förlossningen har inte lagt sig sedan sist jag skrev. Den finns där i bakhuvudet och
försvinner emellanåt för att ja skall kunna fungera. Jag vet och tänker lägga stor vikt i barnmorskornas och undersköterskornas händer när det väl är dags. De vet vad som är bäst för mig, de vet vilken bedövning och vilka metoder som kan tänkas hjälpa i stundens hetta när Solis skall ploppa ut.

För att inte nämna att jag har världens bästa människa bredvid mig till hjälp under hela graviditeten. Vilken lyx alltså, Alla borde få ha en Jonas ståendes, sittandes, liggandes bredvid sig när dagen stundar. Jonas har alltid varit duktig på att få ner mig på jorden när jag är stressad, arg eller ledsen vilket ger mig hopp om att vi kommer att klara detta galant tillsammans. Världens bästa teamwork tänker jag mig.

Förutom förlossningsprat och graviditetssnack som det blivit på denna blogg den senaste tiden har vi firat jul och nyår i Skåne och är nu tillbaka i Stockholm igen. Julen firades hos min mormor med släkten. Vi lyckades få strömavbrott precis vid klockan 3 då Kalle Anka skulle börja och fick titta på det i Mobilen samt värma glöggen på den öppna spisen. Ganska så mysigt skulle jag säga. Det som även blev en reaktion av strömavbrottet var att middagen blev uppskjuten 1,5 timme. Detta gjorde i sin tur att vi inte alls var så mätta när vi väl skulle sätta oss och äta utan hade lyckats få hungerkänslor på självaste julafton. Maten smakade 1000 x godare och var alldeles alldeles för mycket efterlängtad. Av Jonas och Jonas föräldrar fick vi linnelakan till sängen! Precis det jag önskat mig och suktat över i ett par år. Av mig fick Jonas en bok om läderhantverk samt två mindre anteckningsböcker. En lyckad jul klappmässigt, sällskapsmässigt och matmässigt på alla sätt. Dagen efter julafton åkte vi med mamma och pappa till min syster med familj och firade jul ytterligare en gång där. Lika god julmat och ännu mera familjemys. Pappa som fyllde år den 23.e fick sin present och firades samtidigt som vi umgicks och spelade spel. Jag skulle helt enkelt inte förändra denna jul om jag så fick chansen.

Nyår spenderade jag och Jonas ensamma i mamma och pappas hus framför tv.n, Vi lagade mat och firade in tolvslaget i trädgården mellan raketer och fyrverkerier. En underbar och lugn kväll med den bästa.. Tack 2015, tack för allt, du var strålande.

Klockan är 04:09 och jag ligger i en uppfällbar säng i vardagsrummet hos mamma och pappa. Jonas sover i gästrummet ett rum bort då han denna jul varit förkyld och snarkat på så pass så att min sömn rubbats och jag fått flytta ut i vardagsrummet istället. Just nu är jag inne på sluttampen av graviditeten. Hurra! I dag är det vecka 34+5 och jag har ynka 4 veckor kvar av denna stora stora mage. Just i natt har Solis varit väldigt aktiv vilket gör mig lugn. Jag har börjat vakna då hon sparkar eller bestämmer sig för att vända sig eftersom hon fyller ut hela livmodern nu och rörelserna är större än förut. Det är mysigt att vakna av en spark för att sedan få somna om igen när sparken är över. Det känns lite som att det är vår, hennes och min egentid när det sker en buff eller ett stånk där inne.

Just i natt tänker jag fritt på hur livet i stort kommer att se ut och bli framöver. Jag skall otåligt vänta en månad på att få se hennes ansikte och för att få lukta på hennes huvud. En månad som gärna kan få kortas ner 1 vecka eller så, så att jag är oförberedd när värkarna sätter igång. Självklart oroar jag mig över hur förlossningen kommer att bli. Kommer det göra ont? Hur ont? Hur länge tar det och kommer de behöva klippa i mig? Gör det ont?  Och i så fall hur ont? Frågorna är många och mitt i tankarna som florerar försöker jag lugna ner mig, njuta av nuet, gilla min gigantiska kropp ( vilket är ytterst svår) och leva för dagen. Det är som sagt samtidigt lugnande att veta att man ej kommer att ha någon kontroll över hur lång tid det kommer att ta eller hur ont man kommer att ha.

Det är underligt hur mycket tankar som snurrar i huvudet för tillfället och inte alls underligt att sömnen den sista månaden av graviditeten är rubbad då det är svårt att helt slappna av och invänta dagen d. Jag har läst om detta och nästan som förväntat mig kortare nätter och vildare drömmar. Jag antar att jag nu framöver måste hålla mig ifrån att se otalt många "en unge i minuten" och förlossningsvideos och bara njuta av att jag kan sova bort dagarna om jag vill då jag är ledig och ej fått sova så mycket på natten. Jag bara måste lyckas med lugnet!

Snart är graviditeten över och Solis är ute i världen. Ett helt nytt äventyr börjar och vi kan blicka framåt vi tre tillsammans. Åh som vi längtar. Jag längtar.

Update vecka 34, magen som växer så att det knakar.