Även fast jag känner hennes små och stora sparkar varje dag inne i magen, längtar jag tills det att hon är ute och Jonas får minst lika mycket tid med henne som jag har varje dag. Jag kan längta efter att få vakna och att hon ligger bredvid mellan oss. Längta efter promenader med barnvagnen i snön och efter att få pussa på hennes små tår.
Vissa dagar och vissa timmar går det upp för mig att det kommer komma en ny person in i våra liv med buller och bång och allt som hör där till. Det går upp för mig hur kär jag kommer vara i denna lilla person som är en del av oss, Jonas och mig. Och det är lika konstigt som det är självklart att hon skall vara här. Och lika mycket som tanken på en förlossningen skrämmer mig, skrämmer det mig inte alls då jag inte i min vildaste fantasi för tillfället, kan förstå hur min kropp kommer sätta igång och vilja föda barn inom 8 veckor.
Galet, knäppt, underbart och förväntansfullt känns det så här i juletider inombords. Och jag tycker det är bra att jag både har en resa till Skåne inplanerad, Julfirande, pappas födelsedag, Köpenhamnssemester och Nyår att se fram emot innan Solveig skall komma. Allt för att underhålla mig så att väntan inte tar överhanden i väntans tider:)
I dag, vecka 32!
Inga kommentarer
Skicka en kommentar