SÖNDAG

Det här livet att inte ha råd att göra saker

när man är ledig eller att ha någon att göra

sakerna (man inte har råd med att göra) med är väldigt väldigt tråkigt.

Jag känner mig som matadoren i filmen om Ferdinand som sliter sig i håret,

i mitt fall av rastlöshet. Medan Jonas är på jobbet och jag väntar på att bli inringd

till mitt jobb går jag alena om dagarna, ritar ibland, fotar ibland. Men även det blir

segt i längden när man inte kan dela studerna med någon annan kreativ, glad människa.

Jag ogillar varje sekund av att bo i en helt annan stad än min bästa vän och hennes barn.

Jag ogillar att inte vara den personen som helt enkelt prioriterar henne framför allt annat

jag vill göra. Den som sätter min bästa vän och resorna till henne som nummer ett
på min lista över saker att göra. 

Nä för istället går jag ut och dricker öl ibland, handlar godis och mat för pengarna.

Mat som jag verkligen hade kunnat vara utan nu när man lägger på sig hull för att man äter

då man inte har något att göra.

Aah. denna panik över rastlösheten som gror i min kropp och gör mig till en halv och

konstig människa. Jag vill leva, göra saker, göra saker med andra, skratta ha kul som

man hade när man var 22. Vart tog den tiden vägen då man la sig dubbel av skratt på gatan?
Det var länge sedan jag skrattade så. Jag kommer faktiskt inte ihåg sist jag skrattade så,
så att det kändes i magen ni vet.

Tråkig söndag = 2014-06-15

Kan inte någon ge mig ett tips på hur jag ska kunna lösa problemet. Och ja, nej jag har fortfarande
inga pengar att göra något för. Hade jag haft pengar och mycket, hade jag köpt en bil, kört till
göteborg, hängt där på mina ensamma semesterdagar. Jag hade även kört till skåne och 

umgåts med familj och vänner.

Förra sommaren var precis så här och även lite av resten av året var så här.
Jag är trött på det, jag vill inte ha det så här länge.
Jag vill ha roligt, roligt med vänner utanför mitt förhållande och mitt "vardagsliv".
Men hur gör man undrar jag då? Hur ändrar man på ens vardagsliv som inte
ger mig något över huvudtaget? Jag hoppas att det vänder
när jag börjar jobba heltid och helt enkelt inte har dagar att fundera
över saker på. Dagar då jag ständigt kommer att ha människor omkring
mig. Det kommer bli skönt.

Att börja studera i andra städer har när det kommer till gamla vänner väldigt dåliga effekter.
Jag saknar er alla. Ni som umgåtts med mig mycket och som nu för tiden inte umgås alls.
Jag saknar er och våra utekvällar, spontandagar och mysiga stunder. Och åter igen
kommer jag tillbaka till det där med att skaffa nya vänner. Hur gör man?
Hur hör man av sig utan att vara ett plåster som vill ses? Speciellt när man inte
riktigt känner varandra och är i början av en ny vänskap. Man vill ju inte riktigt
vara ett plåster och klistra sig fast. Och det svåra med det här, för mig är också
att jag hela tiden tänker att de kanske inte skulle vara vän med mig. Att de
kanske skulle vara bättre utan mig för att jag inte är så kul?

Konstiga tankar som dyker upp när man har för mycket ensamtid
och har tråkigt. Ush jag har verkligen fått nog, vad ska jag göra.
Och det här med att ständigt behöva flytta på sig, inte kunna
inreda sitt eget bo och bara få koppla av på en plats som är
ens egen gör inte saken bättre. 

<3 blä på denna söndag.