DET HÄR MED ATT LÄNGTA EFTER NÅGON

Just nu är dagarna innan det planerade ultraljudet väldigt långa.

Vi har sedan innan semester för 1,5 månad sedan vetat om att 

vi skulle få gå på ultraljud först den 20.e augusti. 

Tala om en lång och olidlig väntan på att få se om vår lilla jordgubbe

där inne i min mage är frisk, sprallig och glad.

Jag tror också att man för över mycket av sina känslor till

pyret där inne.  Så när jag nu går och är ängslig för att

veta om pyret mår bra känns det extra svårt att 

bara helt enkelt vara glad och positiv för sakens skull. För hen's skull.

Dock känns det lättande att det nu är mindre än 1 vecka kvar till besöket 

på Södersjukhuset, och ni kan tro att jag längtar ihjäl mig.

Längtar ihjäl mig efter att få se vårt lilla kärleksbarn, vår jordgubbe

som jag just nu inte riktigt kan förstå finns där inne i min mage. 

Samtidigt som jag inte riktigt vågar drömma fult ut efter familj,

frisk bebis, mysigt barnrum och lyckliga stunder fram över,

springer jag på loppisar, handlar små söta stickade tröjor för ynka 10.an

och försvinner in i ett moln av lyckorus mellan varven.

Nu får det genast bli torsdag och ultraljud så att jag kan få bli lugn

och vi kan få se vår kommande älskvärda person.