Hörrni! Hörrni!

Nu är vecka 37 kommen närmare bestämt 36+3. Jisses alltså, jag, höggravid, vem hade trott.

I gravidappen på mobilen räknas min graviditet nu som fullgången och Solveig kan komma när som helst. De säger att de flesta förlossningar sker mellan vecka 37 och 41 vilket är just där jag befinner mig. Det roliga att tänka är också att det helt enkelt kan komma ut en pojke istället och att barnmorskorna sett helt fel på ultraljudet. Samtidigt som det är konstigt att tänka så, är det fullt naturligt om det kommer ut en pojke istället för en flicka eftersom de aldrig kan säga 100% säkert efter ultraljudskontrollerna.

Hemma har vi nu fått det mesta klart. Barnvagnen är renoverad och har fått ny sufflett, ny dyna, nytt innertyg och skall endast på däcken samt underredet polerat. Där efter klar.  Vi har en bilbarnstol i bilen som är inkopplad och redo. Vi har köpt badbalja, skötbädd till tvättmaskinen till vilken jag sytt ett nytt överdrag, spjälsängen är nybäddad och redo och till även den har jag sytt ett spjälsängsskydd som vi satt upp. Förlossningsväskan är så gott som packad och står redo om i fall att vi behöver åka in till BB. Ut över det inhandlade vi lite extra kläder samt en fin mössa när vi var i Köpenhamn under mellandagarna. På Illum Bolighus i Köpenhamn hade de dem finaste av barnkläder och barnleksaker. Hade velat köpa med sig allt av Fern living som har dem mest drömska av färger i sitt sortiment.

Oron över förlossningen har inte lagt sig sedan sist jag skrev. Den finns där i bakhuvudet och
försvinner emellanåt för att ja skall kunna fungera. Jag vet och tänker lägga stor vikt i barnmorskornas och undersköterskornas händer när det väl är dags. De vet vad som är bäst för mig, de vet vilken bedövning och vilka metoder som kan tänkas hjälpa i stundens hetta när Solis skall ploppa ut.

För att inte nämna att jag har världens bästa människa bredvid mig till hjälp under hela graviditeten. Vilken lyx alltså, Alla borde få ha en Jonas ståendes, sittandes, liggandes bredvid sig när dagen stundar. Jonas har alltid varit duktig på att få ner mig på jorden när jag är stressad, arg eller ledsen vilket ger mig hopp om att vi kommer att klara detta galant tillsammans. Världens bästa teamwork tänker jag mig.

Förutom förlossningsprat och graviditetssnack som det blivit på denna blogg den senaste tiden har vi firat jul och nyår i Skåne och är nu tillbaka i Stockholm igen. Julen firades hos min mormor med släkten. Vi lyckades få strömavbrott precis vid klockan 3 då Kalle Anka skulle börja och fick titta på det i Mobilen samt värma glöggen på den öppna spisen. Ganska så mysigt skulle jag säga. Det som även blev en reaktion av strömavbrottet var att middagen blev uppskjuten 1,5 timme. Detta gjorde i sin tur att vi inte alls var så mätta när vi väl skulle sätta oss och äta utan hade lyckats få hungerkänslor på självaste julafton. Maten smakade 1000 x godare och var alldeles alldeles för mycket efterlängtad. Av Jonas och Jonas föräldrar fick vi linnelakan till sängen! Precis det jag önskat mig och suktat över i ett par år. Av mig fick Jonas en bok om läderhantverk samt två mindre anteckningsböcker. En lyckad jul klappmässigt, sällskapsmässigt och matmässigt på alla sätt. Dagen efter julafton åkte vi med mamma och pappa till min syster med familj och firade jul ytterligare en gång där. Lika god julmat och ännu mera familjemys. Pappa som fyllde år den 23.e fick sin present och firades samtidigt som vi umgicks och spelade spel. Jag skulle helt enkelt inte förändra denna jul om jag så fick chansen.

Nyår spenderade jag och Jonas ensamma i mamma och pappas hus framför tv.n, Vi lagade mat och firade in tolvslaget i trädgården mellan raketer och fyrverkerier. En underbar och lugn kväll med den bästa.. Tack 2015, tack för allt, du var strålande.