Det är just vissa dagar då man sitter på jobbet,

åker bussen till stan, lyssnar på musik i öronen eller

spatserar hem efter en lång promenad som jag ibland

börjar drömma. Ni vet, drömma de där drömmarna som

handlar om hus, ett eget ställe, en lägenhet med fina tapeter

där man kan sitta framför brasan, sätta sina leriga stövlar vid 

dörren på den grova mattan, slänga sig i soffan och mysa med

en kopp te framför en serie. Ett ställe, en lägenhet, ett hus

där allting är ens eget. Ens egen skapade vrå där man med

omsorg valt ut de finaste ting att inreda med, de ting som

gör att man de gråaste av dagar mår som en sol inombords.

Just nu letar jag och Jonas lägenhet. I kväll ska vi även kika på en

lägenhet i Enskede som verkar fin och fantastiskt på alla sätt och vis.

Och även om det är fantastiskt att få köpa en lägenhet så längtar halva 

mitt inre mot att flytta till  hus där jag kan få ha en kryddträdgård utanför

köksdörren. Där jag kan få odla grönsaker och plocka äpplen i de äppelträd

som skulle planteras i trädgården såklart. Och jag hade velat bo på landet, en bit

från stan så att man hade haft nära till men ändå bott en bit därifrån. 

Och en dag så skall jag bo i hus om så på Österlen eller utanför Göteborg.

Det spelar nog inte så hemskt mycket roll. Och jag skall ha trädgårdsland,

självhushåll så gott det går, ateljé och allt annat fint därtill. 

Och vist, drömma får man väl göra när man bor på 58 kvadrat andrahand

i en lägenhet med pappersväggar där man hör barnskriv 06.45 på morgnarna.