Just nu förundras jag över folk som orkar vara i min närhet. Jag kommer i morgon att ha äntrat tredje trimestern av graviditeten (tredje tredjedelen) och jag känner verkligen hur mitt sköra gravidpsyke påverkats. Tidigare har det känts lite oroligt och jobbigt i korta stunder om så 2-3 dagar i månaden då jag känt mig tjock och otymplig. Nu börjar känslorna istället svaja på en helt annan nivå. Jag försöker förklara det som att jag äntrat ett nytt stadium av Graviditeten. 

Detta nya stadium består i princip av att bli känslomässigt utmattad och full på intryck för minsta lilla påfrestning. Att sitta i telefon dagarna i enda på jobbet och prata med kunder, både glada och mindre glada gör att jag önskar jag kunde få jobba 4 dagar i veckan istället för 5 och att jag kunde få lite extra tid för att vila mitt huvud emellan samtalen. Folk påverkar en mer än vad man tror och när jag nu är inne i detta känslomässiga stadium känner jag att jag inte har samma motståndskraft att stå emot glåpord, bittra röster och vanliga stressade situationer likt tidigare. Istället börjar jag storgråta och känner trötthet komma. Jag får en känsla av att vilja lägga mig ner i en säng och sova bort dagen för att kunna få vakna känslomässigt utvilad och klar i knoppen dagen där på. 

Förutom detta känslomässiga svaj så mår jag ganska så prima i mage och kropp. Även om det värker lite i magmusklerna när jag rör mig och ryggen ömmar små korta stunder om jag gjort större balettövningar, mår jag toppen och sover oftast OK hela natten genom (om man bortser från de 2 kisspauserna). Så jag skall väl inte klaga och gör det inte heller. Det känns mest bara skönt att få prata av sig och för att skriva ner hur min kropp påverkades. På så sätt kommer jag att ha det dokumenterat när jag nästa gång äntrar samma stadium och jag kommer då att veta lite mer i förväg om vad som komma skall.

Helgen har varit super med två fina föräldrar på besök. Även om jag gråtit en gång per dag av olika små skäl har helgen varit super överlag. I går när de åkt hem avslutade Jonas och jag kvällen med att se två avsnitt av Allt För Sverige på rad. Detta + mina gravidhormoner fick mig att synka mitt gråt med deltagarnas. Jonas bara skrattade medan jag hulkade av det känslomässiga svall som deltagarna upplevde då de fick reda på att deras förfäder haft det svårt. Jisses,  Till helgen skall jag bunkra upp med kuddar, tända ljus, se Harry Potter och bara vara hemma i lägenheten. Vill ta det lugn och slappna av. Måste dock även noteras att det skall hinnas med en lång fika med min bästa finaste vän Kiia som äntligen flyttat hit. Hurra.